Sabina

Vart tog denna vecka vägen? Hann inte mer än bli måndag så var det torsdag. Härligt! Har inte gjort någon nytta på hela veckan heller. Jo, har ju städat två gånger. Men ingen träning har det blivit av. Skämmes, men så har jag inte varit så pigg heller. Förkylningen stretar på och har gett mig världens huvudvärk hela veckan nu. Början bli lite less, får ju aldrig någon riktig feber. Retsamt när den ska bete sig på det här viset tycker jag. Bättre lycka nästa vecka med träningen. Ska masa mig ut på en promenad idag i alla fall innan det är dags för tvättstuga. Smartast som man är tar man en promenad den kallaste dagen på heeela veckan! Hehe.

Igår tog jag och Pelle oss en lyxmiddag hos Direktör Kamprad för under 100-lappen. Mycket lämplig summa för en middag ute tycker jag. Hade tagit fram korv ur frysen på förmiddagen, men när det var dags att steka den så var den fortfarande lika djupfryst. Då bidde det Kampradmiddag. Inte fy skam det heller. När vi ändå var där tog vi oss ett varv i varuhuset och spanade in möbler som skulle kunna passa i vårat framtida hus! Är ju ett tag tills dess, men roligt att drömma. Ännu roligare blev det när både jag och Pelle var så överens om hur vi ville ha det! Är ju alltid en fördel om man kan samsas om en sån sak, så det var en överraskning att vi kunde vara så eniga. Till och med nytt porslin hittade vi som vi båda föll för så pass att vi nästan köpte det med en gång. Men vi kunde behärska oss. Istället kom vi hem med nya stolsdynor, diskborstar (standardköp för oss), matskålar och handdockor till missarna. När vi kom hem kröp vi ner under filten i soffan och tittade på några avsnitt av vårat favoritprogram; TopGear.
Kort och gott hade vi en helkväll! Vi somnade nöjda, belåtna och tvärt när vi krupit ner till kojs.

Idag är jag ledig. Helledig. Har inte gjort nånting på hela dagen och det känns så skönt! Behövdes verkligen en sån här dag. Men man får lite dålig samvete av att sitta inne när det är så fint väder ute, och så pass bra temperatur. Man borde kanske gå ut. Meen. Hoppas det är lika bra väder imorgon kanske. Är ledig då med, men då har jag några måsten att ta itu med. Kanske man kan ta en paus mitt på dagen och promenera sig lite?!

Helgen som var tillbringades i Hälsinglands skogar med famliljen. Båda mina småsyskon och min storasyster var hemma så jag passade på att åka ner en sväng jag med. Vi pratade en massa, spelade kort och yatzy mest hela helgen! Bästa helgen på länge, fast den var så simpel. Men var ett tag sen vi var så många syskon samlade på samma ställe samtidigt. Har som varit lite turbulens i allas våra liv de senaste åren och då blir det som det blir ibland. Men nu är vi på banan igen!

Funderar på om jag ska försöka tvinga med Pelle på boxning ikväll eller om jag ska bespara honom? haha! Skulle vara roligt både för honom och mig, frågan är om jag lät honom sova nåt inatt eller om jag snarkade. Har en snuvig näsa som aldrig vill ge sig, igen, som ser till att jag har börjat snarka. Stör inte mig, men däremot så stör det Pelle så pass att han inte kan sova, alls. Stackarn, inte lätt att vara lättväckt.

Såg nyss Skönheten & Odjuret, kanske den bästa Disneyfilmen någonsin. Åtminstone en av de bästa. Men så här i efterhand funderar jag lite på hur många det är som är i min ålder och gråter till den filmen, trots att jag säkert sett den 50 gånger redan?! Lite patetiskt, men så fin berättelse det är ändå! Nu sitter jag och funderar på om jag ska se ännu en Disneyfilm eller om jag ska göra någon nytta istället? Nä, tror det blir en till film!

Tog mig i kragen idag och släpade iväg mig till gymmet, nej det blev aldrig av igår som jag sa.. Men idag tog jag med träningskläder till jobbet så jag kunde åka direkt efter mitt lilla pass. Känner mig sjukt nöjd nu! Duktigt av mig! :)

Nu kom Pelle hem och klagade på att jag lagade mat fullt påklädd, grannkäringa hade minsann bara underkläder vid spisen hon, sa han. haha! Ja, du får väl gå till grannkäringa då!

Hmm.. Nu blev jag ju störd när gubben kom hem, så kom av mig i mitt skrivande.. Ska på 30 årskalas efter maten i alla fall. Känns ju inte som om jag är i form för det riktigt. Skulle hellre ligga hemma i soffan men men. Vila får jag göra imorgon. En stund innan det är dags för gym igen..!

Nu: Potatisbullar, bacon och lingonsylt!

Igår när jag var hos min kontaktperson kom jag återigen till insikt. Jag mår inte bra i mitt hem längre. Eller om jag nånsin gjort det? Den är mörk, trång, sliten och allmänt j-vla ful. Spelar ingen roll om man städar, byter sängkläder eller gardiner så är den fortfarande lika mörk och tråkig. Det är så mycket jobb som skulle behöva göras som jag inte har ork med nu och samtidigt så tror jag inte att det skulle hjälpa. Det sitter för mycket i väggarna vid det här laget. Skulle ha gjort det med detsamma vi flyttade in för drygt två år sedan. Då är frågan istället: vart ska vi flytta? Ska vi bo kvar i stan? Eller ska vi flytta till huset som står tomt för tillfället? Ska vi flytta till huset men ha övernattningslägenhet? Eller ska bo i stan men ha huset som övernattning under helger och semester? Hyres- eller andelslägenhet?
Usch. Orka? Neej.. Är väl det som blir problemet också. Jag orkar inte göra nånting här hemma, samtidigt som jag är så rastlös. Men man får verkligen ingen lust till nånting när man kliver innanför dörren. Man känner bara: blä.

Samma med gymmet jag går på nu. Får ingen inspiration där. Så tråkigt gym. Då är det ändå fräscht, stort och rymligt. Men tråkigt på nåt vis så man vill bara gå hem igen när man väl tagit sig dit.. Måste dit nu, fuskade så hårt förra veckan med träningen. Än så länge så har jag bara kört ett styrkepass denna vecka också. Ajabaja Sabina.

Nä äta litet mellanmål och dra till gymmet då. Pelle har ju fått ett projekt som ska vara klart till fredag så han har långa dagar denna vecka. Blir sena middagar. Skönt ändå, behöver man inte känna att man spiller bort tid med honom bara för träningen när man hinner träna innan han når hem!

Vilket negativt inlägg, det är ju inte roligt. Måste jag komma med något positivt som avslutning! Jag har ju varit duktig ändå som tar mig till jobbet utan att få ont i magen! Jag tar mig dit, gör mitt jobb och sen sitter jag uppe i fikarummet ett par timmar och surrar lite skit med alla som har lunchrast. Mycket roligare att sitta där och ha någon att prata med än att sitta här hemma för sig själv! Sen måste jag ju ändå ge en eloge till mig själv för att jag tar mig till gymmet överhuvudtaget! Var ju faktiskt längesen jag tränade såhär regelbundet som jag gör nu, flera år sedan för att vara exakt. Så en gång är ju fortfarande mer än ingen! Bra jobbat Sabina!   

Såg, utan tvekan, den bästa filmen någonsin igår. Eat Pray Love med Julia Roberts och Tuva Novotny. Rekommenderas starkt. Kanske inte den optimala kärleksfilmen att se. Mer en tankeställare skulle jag vilja påstå. Så är du ute efter en myskväll med ditt hjärta kanske ni ska välja en annan film..? Kändes lite så igår samtidigt som den på nåt vis förde oss närmare varann.

Den var äkta. Med verkliga problem som man kunde känna igen sig i. Kändes som om det var en film om mig. Samtidigt som det var så långt ifrån mig själv man kan komma. Ja, den gjorde starkt intryck på mig mer än så kan jag nog inte säga.

Tankarna som började vandra efter filmen var varför man hela tiden jagar efter tid? Varför man hela tiden jobbar som en dåre för att ha råd att leva? När ska du ha tid och ork att leva om du hela tiden jobbar? Ja, jag säger inte att man ska sluta jobba. Men jag tänker på hur mitt liv såg ut före min sjukskrivning och hur många andras liv ser ut. Jag jobbade 6 dagar i veckan, ibland 4 timmar och ibland 12 timmar. Jag tröstade mig varje morgon jag gjorde mig i ordning för jobbet att det lönar sig när pengarna kommer. Då får du tacken för att du jobbar som du gör. Det kommer kännas bättre då. Ändå så kände jag mig aldrig mer nöjd när löningen väl kom, snarare tvärtom. Jag kände bara att jag kanske inte skulle ha tackat nej till den där kvällen, då hade jag ju fått ännu mer! Jakten på pengar, för att kunna få friheten att. Ja, vadå? Vad ska vi med alla pengar till? "Jag måste ju leva" får jag ofta till svar. Men leva, hur då? Hur ska du kunna leva när du först jobbar som en dåre och sen förväntas göra en massa när du är ledig? Det ska städas, tvättas, lekas med barnen, tränas, rasta hunden, umgås med vännerna.... Listan är så lång på alla "måsten" men var i allt detta krävs det att du har en hög med pengar över? Vem säger att du är så mycket mer som människa för att du jobbar heltid, och lite till? Vem är tacksam över det?

Jag avundas inte de som lyckas få ihop allt detta, får det att funka. Jag avundas de som säger ifrån, lyssnar på sig själv och verkligen lever. De som är verkligt lyckliga. De som älskar passionerat, de som njuter av en måltid med sin(a) älskade, de som tar till vara på stunder och sina drömmar.
Balans är något vi alla vill uppnå, men kommer vi verkligen att göra det om vi fortsätter som vi gör idag?

Jag är 22 år gammal och gick in i väggen vid en ålder av 21. Hade precis fått en anställning på 25 timmar/vecka, före det hade jag 5 timmar/veckan, men jobbade minst 30 timmar varje vecka. Det är fortfarande långt ifrån en heltidsanställning men ändå lyckas jag gå in i den berömda väggen. Det om något anser jag är ett tecken på att det inte handlar om hur många timmar vi gör på arbetet, utan att det hela handlar om balans. Men vem kan skapa balans i kaos? Upp och jobba kl 6 på morgonen, sluta kl 10. Trodde jag men då var det ju sjukdom så blev visst kvar till kl 18. Jaja.. Det var bara idag. Upp morgonen efter, börja kl 8, jobba till 14. Trodde jag, blev visst mer folk än väntat så det behövs mer personal. Blev visst kvar till 19. Jaja. Bara idag, imorgon är jag ju ledig. Trodde jag. Telefonen ringer kl 8. Kan jag jobba 10-18 idag? Sjukdom. Javisst. Jag är ju ändå ledig och hade bara tänkt ligga i sängen. Bättre att tjäna lite pengar..
Vem tackade mig för att jag kraschade? Vem skulle ha skällt på mig och tyckt illa om mig om jag legat kvar i sängen istället och lyssnat på min kropp? Vem gör du en tjänst? Eller, den allra viktigaste frågan; vem är den viktigaste personen i ditt liv? Eller, de fem viktigaste personerna i ditt liv? Tänk på det en stund. Vilka skulle stå med på din lista? Jag kommer från en familj på 7 personer och har en pojkvän. Hur ska då en lista på 5 personer räcka? Det går ju inte. Jo, för egentligen behöver du ingen lista. Du behöver bara 1 person. Det är inte din mamma, det är inte din sambo, din man eller din syster/bror. Den viktigaste personen i ditt liv är just DU. Ingen annan. Ta hand om dig själv, ta vara på ditt liv och LEV. Att leva varje dag som om det vore den sista är en klyscha och verkligen svårt att leva upp till. Men ändå något att sträva efter. Du har inte tid eller råd att slösa bort det på en massa onödiga måsten. Lev. Igår. Idag. Imorgon.

Igår fick jag nog. Sista droppen var spilld. Jag gav upp. Orkade helt enkelt inte längre. Tog med mig Pelle och åkte och köpte mig en dator. Så trött på Pelles grejer som aldrig funkar, är besvärliga eller helt enkelt inte vill samarbeta med mig. Så numera är jag stolt ägare av en vit/lila Acer! Så nöjd, den är så fin! Min nya kompis kommer få följa med mig, nästan, överallt :)
En förhoppning med mitt nyinköp är också att jag ska bli bättre på att uppdatera här. Kanske lillasyster slutar klaga också? :)

I onsdags fick jag vara med om en otroligt ovanlig upplevelse som jag förmodligen aldrig kommer att få vara med om igen. Låg i soffan och läste när jag plötsligt hör en djävulsk smäll följt av ett rejält krasch. Nästan som en liten explosion lät det. Jag blev så brydd att jag först inte reagerade riktigt utan låg kvar och försökte fundera på vad som hände. Efter en stund kom jag till insikt att titta efter och såg då att mitt ena fönster var trasigt. "Ungj-vlar" tänkte jag. Men kunde inte se ett spår av några barn utanför. Tittade nedanför fönstret på glasspillrorna och så högt för mig själv "Oh, j-vlar!". Där nedanför låg nämligen en duvhök och sprattlade! Vad är oddsen på det?! Att en duvhök flyger in i ens fönster, nästan mitt inne i stan?! Helt otroligt! Jag blev så chockad och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ringde till Pelle som sa jag skulle ringa polisen och fråga om det var något för dom. Vilket det tydligen var, en halvtimme senare kom det en bil hit och hämtade den då döda duvhöken och for.
Tur i oturen så var det bara det yttre fönsterglaset som gick sönder. Men ändå. Har aldrig hört om något liknande. Tänkte först om det var katterna han såg här som han skulle åt, men dom var inte ens i den delen av lägenheten när det hände.. Så vad som fick den stackars duvhöken att flyga in i mitt fönster vet jag inte. Lär aldrig få veta det heller. Men häftigt var det!

Nu ska jag ta mig en promenad i det härliga vädret innan glasmästaren kommer! Lustigt, igår var det snöstorm idag strålande solsken. Härligt med vinter!