Sabina

Efter en sjuhelsikes hektisk vecka för två veckor sedan har jag blivit belönad med årets förkylning. Jag hann inte ens ta mig till Tallinn innan febern slog till. När vi väl var hemma igen på söndagkväll var jag som en enda stor rishög efter diverse alkoholintag, shopping och dansande trots min förkylning. Är huvudet dumt får kroppen lida sägs det, och som jag lider. Sover ingenting på nätterna eftersom jag bara hostar. Konstant. På dagarna är jag som en zombie, trött efter brist på sömn. Ja, nu är det synd om mig. På riktigt.
Galet jobbigt att vara sjuk och tvungen att ligga i soffan när man absolut inte vill. Särskilt inte idag när det äntligen är kanonväder ute igen.
Istället tar jag min dos cocillana och yrar en stund.

Midsommarhelgen blev lugn. Grillade fläskfilé hos svärföräldrarna på midsommarafton fortsatte grillandet på midsommardagen men då med hamburgare istället. Åkte en sväng på Viskansparken för sakens skull innan krafterna tog slut igen och sängen ropade, högt! Men även den natten fick kroppen lida då jag istället för min hostmedicin valde att ta en och annan cider i förhoppning om att jag kanske var frisk ändå så fick jag vara vaken hela natten och göra hostan sällskap. Söndagen tillbringade jag i timmerbilen med Pelle, sovandes!

Konstigt det där. På nätterna när man ska sova hostar man hela tiden. Men på dagarna när man bara slumrar till kan man sova hur länge som helst utan att hosta! Sen när man vaknar får man stå till svars igen. Ungefär som om hostan väntat ut en. Som om den vore levande på nåt vis. Mycket märkligt.

Oj, stackare. Ett helt inlägg om min lilla förkylning. Som om det inte fanns annat att bekymra sig över?! Ha.
I morgon åker mitt hjärta till Malmö för att jobba.. Jag kommer att dö av trisstess dessa dagar.

Trodde aldrig jag skulle aäga detta men: Jag VILL jobba! Hellre än sitta här hemma och göra exakt ingenting. Blir galen! Men vet inte om kunderna skulle uppskatta att man satt där och hostade tills man kräks och snorar på deras varor? Hmm.. Jaja, på torsdag blir det iaf jobb. Oavsett om min hosta vill eller inte.

Ja, nu var det ju några år sedan jag tog studenten. Men det behöver vi inte prata mer om, känner jag mig bara gammal. Idag var det lillebror Jocke´s dag! Känns lite konstigt att han blivit så stor, redan. Overkligt. Men tydligen helt sant, har till o med bildbevis på det! Men ni vet ju hur urdålig jag är på att lägga över bilder på datorn. Istället ligger de i telefon och ruttnar..
Hade i varje fall en trevlig student, trots några regnstänk. Regnade mest på vägen dit och fram tills de gick ut på trappan, sen blev det uppehåll och innan det var färdigt tror jag faktiskt solen tittade fram!
Kom också fram till idag att det måste ha varit 3 år sedan hela syskonskaran var samlad samtidigt sist! Lika trevligt varje gång att få mysa tillsammans. Samtidigt är vi så många att man blir lite yr i bollen. Hehe..

Tog tåget till Söderhamn och tillbaka idag, glad för det är jag nu! Gud bevare mig, vad trött jag är! Men så värt det det var, inte varje dag lillebror tar studenten :)

Min glada förväntan igår har nu gått över till a big sad face. Upptäckte en grej jag inte alls tänkt på så kanske att det inte blir så roligt som jag tänkt mig ändå. Men skam den som ger sig, jag ger inte upp hoppet förrän det är över. Kan ju komma att göra ett undantag!?

Nu ska vi se om det blir soffmys med hjärtat eller om jag får lägga mig i sängen och läsa en bok för mig själv istället. Han har ju så mycket att göra nu för tiden.. Men imorgon får vi umgås i alla fall! Då är det ju skogsNolia i Umeå som väntar! Kl 06.00 avgår bilen mot Umeå, beräknad ankomsttid i Sundsvall igen: 20.00.... Kommer vara heldöd!
Wish me luck!

Just nu har jag mycket gott att vänta på. I alla fall så hoppas jag ju på att det jag väntar på är goda nyheter, men vad vet man. Kan ju slå fel också. Jag hoppas och tror att jag i mitten av juli kommer få riktigt roliga nyheter i alla fall, hur osannolikt det än må vara.
Har varit ledig i två dagar nu. Både från målning och jobb. Känns lite skönt samtidigt som jag blir otroligt rastlös av att göra ingenting. Igår tänkte jag dra igång ett storbak tills jag upptäckte jag inte hade några ägg.
Idag blir det en löprunda, var alldeles för längesedan sist nu. Skämmes på mig! Men har ju gjort en massa annat skoj istället :)

I morgon är det dags för den stora dagen för min lillebror. Han tar nämligen studenten! Helt otroligt, känns som om jag nyss tog studenten, nu ska lillebror ut på trappan helt plötsligt! Vart tog åren vägen? Ska bli galet skoj i alla fall! Torsdag väntar Umeå och SkogsNolia. Och fredagmorgon tar vi bussen tillsammans med Karlsro Flyers till Stockholm för att sedan hoppa på båten till Tallinn! Wohoo! Skoj, skoj, skoj!

Nä, byta om till snabba kläder och provspringa ett varv runt Sticksjön då kanske.

Over and Out.

Ha en kanonhelg!!

Hela tiden på väg hem. Vart jag än far så är jag alltid på väg hem. Hem till stan, hem till Hennan eller, bäst av allt, hem till västra. I alla fall nu på sommaren är det som allra bäst där. Man kan gå ute i trädgården och titta på allt som växer, sitta på bron och mysa med ett glas saft i solen, kliva ut genom dörren direkt på morgonen, barfota och klädd i nattsärken, och njuta av frukosten ute i friska luften. Det är precis det det är där, frisk luft. Härlig frisk luft, fylld av fågelsång och surr från humlor, bin och diverse flygfän. Det är bra härligt. Mitt lilla paradis "på landet".

Ikväll for jag hem till stan. Har inte varit här sedan i onsdags. Bra skönt att slippa dessa väggar som psykar mig med dess trista tapet. Borde har bytt. Men orka? Här, hemma i stan, blir man så trött. Orkeslös. Trött. Och orkeslös. Allt är nästan bara tråkigt. I mitt lilla paradis får jag inget annat än energi! Man vill ut, klyva ved eller sätta plant, ta en promenad i skogen med ryggsäcken på ryggen, full av fika att njuta av på en sten någonstans efter vägen. Ah, härliga känsla. I stan sitter jag med min tekopp vid köksbordet, stirrar ut genom fönstret och allt jag ser är grannens kök. Vilken utsikt! Går jag till vardagsrummet ser jag i alla fall flera hus på samma gång! Alla ser de likadana ut, men bakom dem kan man sikta några trädtoppar! Långt där borta finns "skogen" som stadsborna så fint kallar det. Ha. De skulle allt få se på skog! En riktig skog ska kännas oändlig, inte vara 5 meter bred och 15 meter lång. Med en landsväg brevid. Men, man ska väl vara nöjd med det man har, inte vara ledsen och drömma om det som inte finns.

Fast, jag vet ju att det finns riktig skog. Hemma i västra. I mitt paradis. Mitt rofyllda, friska, full av skog paradis. På tisdag är det dags för jobb igen. 16-21. Ska det vara något att klaga på det? Nä. Absolut inte! Inte med tanke på att det är mitt enda arbetspass denna vecka. Och jag klagar inte. Inte på arbetstiden. Inte på jobbet i sig. Nä, jag är glad att jag har ett jobb. Särskilt mitt jobb är jag glad att jag har. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: tänk om... Vad skulle jag göra om jag inte hade det? Njuta i mitt paradis varje dag och glömma bort morgondagen? Eller bli rastlös av att det inte finns något annat att göra än bara vara och leva? Nja, just nu känns det som om jag har en hel del att pyssla med där. Fullt upp skulle man kunna säga. Men hur länge håller det i sig?

"Vad gör du, Sabina?" Pelle väcker mig ur mitt djupa samtal med mitt inre. Ja, vad gör jag? Skriver ett skitkonstigt blogginlägg. Efter att ha varit fri från uppdatering på länge så kommer jag nu med detta. Vad är det frågan om? Ännu en rejäl insikt eller vad? Ja, vad vet man? Kanske det. Framtiden får utvisa. Nu är det en dusch och sedan sängen som gäller. Är ju trots allt en dag i morgon också!

Godnatt kära vänner

Efter fem veckors vrålstudier är jag nu färdig. För denna gång. Nu är det väl meningen man ska hålla tummar och tår för att man kommer in någonstans. Men de senaste dagarna har jag börjat funderat. Inte bra. Vill jag verkligen det här? Eller, vad vill jag, egentligen? Vilken j-vla fråga! Hur ska man veta svaret på den? Eller vet man fast man vet inte? Hm, kryptiskt. Kanske är det så att det är dags för ett samtal med min fantastiska kontaktperson igen? Var ju sisådär en månad sen sist nu! Panik! Haha. Nä, har ju klarat mig bra, hittills. Jag överlever utan, men ibland kan det vara riktigt skönt att ha någon utifrån som får en att se allt från ett annat håll. Som kan ge en klarhet, en knuff i rätt riktning igen.

Nu när plugget är klart har jag gått över till målning. I söndags var jag ner och hämtade min lillasyster som hjälpreda. Så gårdagen ägnades åt skrapning, tvättning och målning av tak. Vart? Hemligt! hehe.. Nä, skämt o sido. Känner att man måste börja med huset vi har nångång så det går att använda när semestern väl kommer. När vi nu ska ha den. Varken jag eller Pelle har ansökt om någon semester för sommaren än! Hur ska det gå? Brukar ju ordna upp sig i slutändan ändå så jag är inte orolig för det.

Dags att göra sig i ordning för kvällens arbetspass och laga lite mat så lillasyster har någon middag idag. Spagetti och köttfärssås funkar alltid! :)