I väntans tider
Går tiden otroligt sakta! Känns som om en evighet. Väntar på att Pelle plutt ska komma hem efter jobbet nu, han skulle sluta fyra men har inte sett till honom än. Maten är klar i alla fall så det är bara att slänga i sig när han väl når hem, blir som irriterad bara när han inte kan höra av sig och säga att nu är jag på väg! Eller att han kanske blir lite sen på grund av orsak osv, men aldrig. Jag vill ju som veta. Är av den personligheten som ska veta ALLT. :) Idag känner jag mig lite stressad också i och med att vi ska iväg på bio, därför han skulle sluta tidigare, så vi slapp stressa. Men ju mer tiden går desto mer stressad blir jag. Vill ju inte komma in i salongen under reklamen eller nåt.. Pinsamt :/
Har vi gjort idag då? Massor känns det som men när jag tänker efter så har jag nog inte gjort nånting. Konstigt det där också hur det ter sig. Aja, har varit så pass duktig att jag bokat tid både hos tandläkaren och optikern!
Nä nu får banne mig gubben komma hem innan jag går i taket!
