Insikt nr..?
Igår när jag var hos min kontaktperson kom jag återigen till insikt. Jag mår inte bra i mitt hem längre. Eller om jag nånsin gjort det? Den är mörk, trång, sliten och allmänt j-vla ful. Spelar ingen roll om man städar, byter sängkläder eller gardiner så är den fortfarande lika mörk och tråkig. Det är så mycket jobb som skulle behöva göras som jag inte har ork med nu och samtidigt så tror jag inte att det skulle hjälpa. Det sitter för mycket i väggarna vid det här laget. Skulle ha gjort det med detsamma vi flyttade in för drygt två år sedan. Då är frågan istället: vart ska vi flytta? Ska vi bo kvar i stan? Eller ska vi flytta till huset som står tomt för tillfället? Ska vi flytta till huset men ha övernattningslägenhet? Eller ska bo i stan men ha huset som övernattning under helger och semester? Hyres- eller andelslägenhet?
Usch. Orka? Neej.. Är väl det som blir problemet också. Jag orkar inte göra nånting här hemma, samtidigt som jag är så rastlös. Men man får verkligen ingen lust till nånting när man kliver innanför dörren. Man känner bara: blä.
Samma med gymmet jag går på nu. Får ingen inspiration där. Så tråkigt gym. Då är det ändå fräscht, stort och rymligt. Men tråkigt på nåt vis så man vill bara gå hem igen när man väl tagit sig dit.. Måste dit nu, fuskade så hårt förra veckan med träningen. Än så länge så har jag bara kört ett styrkepass denna vecka också. Ajabaja Sabina.
Nä äta litet mellanmål och dra till gymmet då. Pelle har ju fått ett projekt som ska vara klart till fredag så han har långa dagar denna vecka. Blir sena middagar. Skönt ändå, behöver man inte känna att man spiller bort tid med honom bara för träningen när man hinner träna innan han når hem!
Vilket negativt inlägg, det är ju inte roligt. Måste jag komma med något positivt som avslutning! Jag har ju varit duktig ändå som tar mig till jobbet utan att få ont i magen! Jag tar mig dit, gör mitt jobb och sen sitter jag uppe i fikarummet ett par timmar och surrar lite skit med alla som har lunchrast. Mycket roligare att sitta där och ha någon att prata med än att sitta här hemma för sig själv! Sen måste jag ju ändå ge en eloge till mig själv för att jag tar mig till gymmet överhuvudtaget! Var ju faktiskt längesen jag tränade såhär regelbundet som jag gör nu, flera år sedan för att vara exakt. Så en gång är ju fortfarande mer än ingen! Bra jobbat Sabina!
