Sabina

Det är över ett år sedan nu som jag senast fick kasta ut aggressioner och energi genom afrodansen, om man inte räknar med den där gången efter jul..? Men förutom den lilla timmen så var det över ett år sedan nu. Det börjar kännas i kroppen. Man vill ju ingenting längre, orkar inte göra nånting.. Man går bara omkring på automatik utan att känna den där riktiga, äkta, sanna glädjen som när man hade kommit från ett danspass. Den känslan är så befriande och skön att man knappt vågar tro på den. Man är aldrig så pigg och glad som efter ett svettigt pass dansandes till trummorna. Idag kände jag hur dom slog inuti mig och jag visste att det inte gick längre, själen måste få luft och kroppen leva. Jag knäppte på den enda skivan jag har här i stan och levde.

Jag lever än och kan knappt bärga mig tills jag kommit till jobbet och får dela med mig av all min energi! Jag känner att jag vill göra nånting. Nu! Jag känner att jag orkar ta tag i saker och ting! Så vi får se var all min nya energi leder mig någonstans :)

Time for dinner.