Jag vill, jag vill, jag vill!
Idag är jag ledig. Helledig. Ingen skola. Inget jobb. Bara ledig. Idag är det så mycket jag vill passa på att göra, att det frmodligen slutar med att jag gör just ingenting. Plockar ur diskmaskinen. Surfar på facebook. Läser bloggar. Fast jag egentligen helst av allt skulle vilja städa. Skulle vilja träna. Skulle vilja, även fast jag är ledig, plugga lite. Bara lite. Och sen något jag inte vill gör, men faktiskt måste. Handla. Jag är emot måsten, men gör man som jag och väntar ut till det sista med handlingen så blir det ett måste. Annars får vi leva på bröd och vatten. Om vi ens har det, bröd.
Tankens kraft verkar ha nått sin begränsning. Jag känner kärlek, jag tar emot kärlek. Allt går min väg, precis som jag vill. Med ett undantag. Det verkar inte ens kärlekens kraft rå på. Konstigt då jag trodde det bara var av kärlek. Kanske är det så att mitt huvud inte är riktigt bra än. Kanske försöker min kropp fortfarande plåstra om såren efter det senaste året. Bara det är jag inte vet om det, jag ser förbi det, vill inte minnas, vill inte vara medveten, vill inte längre vara handikappad.
Men återigen så har det överbevisats mig, viljan är inte alla gånger lag. Ibland måste man helt enkelt låta kroppen ha sin egna gång. Allt har sin tid. Min tid är inte över ännu. Inte på långa vägar, så jag kan väl låta kroppen få den tid den behöver. Den är trots allt mitt viktigaste redskap! Vad skulle jag vara utan kropp och knopp?!
Nu kom en av mina fyrbenta gullungar och ville ha lite egentid med matte i knät. Så jag får avsluta mitt inlägg såhär och ägna mig åt min vän en stund.
Over and out.
